Natten faller och slagfältet ligger öde, men inte riktigt. Det bleka månljuset lyser upp en manskropp, orörlig under en lummig gran. Allt som hörs är löven som i vinden spelar en stillsam sång.
Plötsligt kraxar en skata till och en stor vitpälsig varg med gula lysande ögon dyker upp. Besten smyger fram till den orörliga mannen och nosar ivrigt på honom, för att sedan slicka på blodet som stelnat på hans tygharnesk. Därefter lägger sig den sig ner, med de gula ögonen fokuserade på mannens ansikte. Som om den försöker avgöra vad den ska göra, och det är precis vad den gör; vitvargen är i grunden en skygg varelse som sällan ses av människor. De är, sitt rykte till trots, väldigt vänliga varelser fulla av intelligens och andlighet som lever ett liv i ensamhet. En vitvarg kan genom smaken på en människas blod, avgöra om denne är godhjärtad eller inte, och efter noga avgörande bestämmer sig vargen för att hjälpa den skadade mannen.
Med sin väldiga käft greppar vargen tag om mannens krage och släpar honom genom skogens mörker. I gryningen kommer de fram till vargens gryt, där den medvetslösa mannen läggs ner på en bädd av granris. Vargen ser nu att hans skyddsling är en ung man med ett djupt stick genom bröstkorgen. Vitvargen gör nu sitt bästa för läka såret, genom att med sitt magiska urin, kissa på mannens bröstkorg. Urinen har en läkande kraft och är bland det mest eftertraktade av Setraks handelsmän. Vitvargen, som vill vara på den säkra sidan, kissar ner hela mannen från topp till tå. Snart hörs ett tyst mumlande från människan och hans ögon slås upp.
Den räddade är ingen mindre än Borge Dag, överlevande medlem av den Proletära Motståndsrörelsen. Borge minns vad som skett på slagfältet, hur en Kejserlig motståndare kluvit Trake Beens skalle itu. Lodrätt, på ett mycket brutalt sätt. Vitvargens lysande ögon skrämmer honom inte längre, då han är väl påläst i läran om Setraks alla djur. Detta tack vara alla böcker hans nu avlidne vän, Trake Been, smugglat med sig ifrån det Kejserliga biblioteket.
Borge Dag har nu tillträtt som ledare för den Proletära Motståndsrörelsen.
Vitvargen visar honom vägen hem, och denne visar, genom att skifta färg på sina ögon, att den stödjer Borge i sin kamp mot kejsardömet. En månad senare är det en luggsliten bunt proletärer som går ut i strid mot Kejsaren, med den nya ledaren Borge Dag i spetsen. Vid sin sida följs han troget av vitvargen, som med sina vakande ögon använder alla sina sinnen för att beskydda honom.
Uppdraget
Kejsaren har utmanat Borge på en kamp. Borge får själv finna 5 som vill slåss på dennes sida. Vem vågar ställa upp?
Ni känner till de oroligheter som har drabbat riket. Kejsaren är mycket upprörd över Trake Beens svek. Han tycker sig ha gjort allt som stått i hans makt för att förhindra ytterligare blodutgjutelse. Hans försök har dock varit fruktlösa och nu är han i ett stort behov av hjälp!
Rettep Handelsman har, på Kejsarens begäran, företagit en handelstur till Svinhult för att inhandla nya vapen som ska stärka de som står på Kejsarens sida i kampen om makten. Mellan Granby och Hjortboda blev han dock överfallen av ett gäng arga proletärer. Får de tag på vapnen vore det katastrofalt.
Motståndsrörelsen håller på och tar över Granby och försöker befästa sig såväl där som vid Agnebo. Lyckas de befästa sig i dessa två städer så kan de totalt skära av handeln i västerled och österled. Vilket vore katastrof för Kejsaren.
Han vill således att ni skall undsätta Rettep Handelsman och rädda befolkningen i Granby. Gör det fort!
Rettep Handelsman må vara räddad! Men den var ett bakhåll som upprorsledaren annordnade. Motståndsrörelsen försöker låsa Kejsarens förkämpar på Hjorttjärnvägen. De får inte fastna där!
Kejsarens frustration
Efter Trake Beens död och den proletära motståndsrörelsens framgångar, har Kejsaren drabbats av depression. Han lämnar knappt sitt sovrum, och orkar inte ens gå till skithuset. Överallt står mjödkrus fyllda med urin och en vidrig stank fyller hans västra flygel. Tjänarna vågar inte gå in för att städa upp oredan, då den senaste mannen som fått uppgiften snart rusat ut genom dörren nersolkad av kejserlig ammoniak.
Hösten har kommit till Vordner och en kraftig vindpust blåser omkull pålen som bär upp Utrup Wärgs ruttnade skalle, som nu rullar iväg med en väldig fart över slätten. Kejsardömets ekonomi har kraftigt försämrats av alla strider mot bönderna och Kejsaren står utan rådgivare. I hans avskärmade rike i den västra flygeln, använder han tiden till att sörja Trake Been. Han skriver också ett hundratal urusla dikter som han låter trycka och ge ut i en diktsamling. Han ger den namnet ”Förruttnelsen”.
De återstående medlemmarna av släkten Wärg har sagt upp allt Kejserligt samröre och farit fjärran över haven. Månaderna går och Kejsaren blir alltmer medveten om att hans egen fåfänga kostat Trake Been, hans enda vän, livet. Och något slår honom; varför hade Kejsaren aldrig frågat Trake om hans ursprung? Han visste bara att han växt upp som bondson i Angebo och blivit lärling på biblioteket. Därefter, med stor möda och flitighet, hade han arbetat sig upp till Kejserlig bibliotekarie.
Kejsarens undersökning
En kväll går Kejsaren in på biblioteket. I det enorma arkivet rotar han bland dammiga papper och böcker. Det tar honom en dryg timme att finna vad han söker efter; längst in, nästan undangömd, ligger den gamla protokollboken som innehåller uppgifter över de äldsta anställda i det Kejserliga riket. I boken finner han uppgifterna om Trake Been och stelnar plötsligt till. Det visar sig att Trake, i begynnelsen av sin karriär på biblioteket, hette Raknasson i efternamn. Kejsaren söker i sitt minne för att hitta belägg för sin skräckslagna reaktion, och hittar det snart.
Artir Raknasson var namnet på den man Kejsaren dömt till döden för över tio år sedan, efter att denne levererat en riklig spottloska i ansiktet på honom. Raknasson var en bonde från Angebo… Kejsarens tankar går på högvarv och han minns Trake Beens protester mot Raknassons dödsdom. Raknasson var givetvis Trakes son.
En tankspridd Kejsare ängar de kommande dagarna åt att låta sin flygel storstädas. Träke, tjänaren som duschats med Kejsarens urin, får en ersättning på femtio guldmynt samt en fast tjänst som skitmockare i det kejserliga stallet.
Kejsarens förskräckelse
Följande dag räcker en darrande hand Kejsaren ett brev. Det är adresserat från den proletära motståndsrörelsen. Han öppnar brevet.
”Detta är ett ultimatum.
Under en lång tid har vi, den proletära motståndsrörelsen, kommit över en enorm summa mynt från våra plundringar av era transporter. Detta är ni säkert medveten om, men vad jag nu slänger i ert högfärdiga tryne är att vi nu skaffat tillräckliga medel och män för att i full skala gå i krig emot er. Genom goda kontakter med diverse handelsmän har vi skaffat oss vapen i klass med silversvärdet ni själv bär vid midjan. Jag vill även varna er för att en bonde, uppväxt under orättvisa och hungersnöd, är blodtörstigare än en vitbrödmatad kejserlig soldat.
Så, om ni inte går med på att sänka skatterna för bönderna i Angebo, kommer ert blod gjutas vitt och brett över era egna ägor.”
Det som avslutar brevet får Kejsaren att skrämt flämta till.
”Trake Been, ledare för den Proletära Motståndsrörelsen”
Kejsaren fattar ingenting. Han stirrar bara på papperet som ett krockskadat får. Hur kunde Trake Been vara vid liv? Han hade ju burits bort till sjukstugan och dödförklarats... Två av männen på hans sida hade ju av ren dumhet, slagit skiten ur honom. Som allt annat här i världen, tänker kejsaren, är ingenting riktigt som det ser ut att vara. Han har blivit förrådd av mannen han sett som sin vän. Pusselbitarna faller på plats när han tänker på Raknasson. Det hela handlar inte bara om böndernas kamp för rättvisa, utan även om Trake Beens hämnd mot Kejsaren för avrättningen av hans son.
Trake Been ska få sitt krig, om Kejsaren så dör på kuppen.
Kejsarens förhoppning
Välj din sida, rinner det proletärt eller kejserligt blod i dina ådror? Om det är fel fråga: Är du redo att kämpa för rätt – eller orättvisa?"